ordkaoz

Ibland så brister det bara, helt plötsligt så där. Kanske sitter jag på kanten av min säng eller kanske så tvättar jag ansiktet i badrummet. Också brister det. Bara så där. För hur kan det fortfarande vara nedvärderande att födas som tjej. Hur kan det fortfarande innebära att automatiskt behöva räkna bort det som borde vara en självklarhet: att vara lika mycket värd, att behandlas med respekt, att ha en egen röst. Hur kan det fortfarande vara så?

 

Det finns så mycket som jag vill skriva. Typ om hur mycket det ibland känns som att jag hatar män. Hatar dom för att dom bara är. För att dom uppfostras till svin och blir politiker eller lkab-arbetare fast och styr hela den här jävla världen med en järnklo. Hur dom klappar en på huvudet, eller nej ursäkta! hur dom klappar tjejer på huvudet.

 

En del av mig vill skita i att kasta bort könsroller och bara bli hardcorefeminist och hata män förevigt och fucking evigt, och ta makten och förvandla världen till ett fett systerskap. En annan del av mig vill vara klyschan själv och predika om att vi alla är människor och inte ett kön. Och ibland blir det bara så himla svårt att veta vart jag är. Vart står ni i allt detta? Jag tänkte att vi startar en diskussion så att ordkaoz inte är så dött medan min bloggtorka torkar sig allt djupare.